Koaxial kabel-

Idiots guide till koaxialkabel

Koaxialkabel är en elektrisk kabel som består av en rund, isolerad ledande tråd omgiven av en rund, ledande mantel, vanligtvis omgiven av ett slutligt isolerande skikt. Kabeln är utformad för att bära en högfrekvent eller bredbandssignal, vanligtvis vid radiofrekvenser. Koaxialkablar är ett tvåledar slutet överföringsmedium som ofta används för överföring av RF-energi. Den ger utmärkt prestanda vid höga frekvenser och överlägsen EMI-kontroll/-skärmning jämfört med andra typer av kopparkablar. Koaxialkablar finns vanligtvis i sändnings- och nätverkssystem. Nedan listas några vanliga termer och definitioner som är relaterade till koaxialkablar:

Vanliga termer, som används i samband med koaxialkabel: Dämpning (insättningsförlust): Förlust av kraft. Dämpning mäts vanligtvis i dB-förlust per kabellängd (ex. 31,0 dB/100Ft.). Dämpningen ökar när frekvensen ökar. BALUN: En akronym för BALanced/UNbalanced. En enhet som vanligtvis används för att byta ett kabelmedium till ett annat (t.ex. koaxial till partvinnad balun). Centrumledare: Den solida eller tvinnade ledningen i mitten av koaxialkabeln. Ledardiametern mäts med American Wire Gauge (AWG). Koaxialadapter: En enhet som används för att ändra en kontakttyp till en annan eller ett kön till ett annat (ex. BNC till SMA-adapter). Koaxialkabel: En tvåledarcylindrisk transmissionsledning som vanligtvis består av en mittledare, ett isolerande dielektriskt material och en yttre ledare (skärmning). Koaxialkabeln kan vara flexibel (typisk för de enheter som finns i denna katalog), halvstyva eller stela till sin natur. Koaxial kontakt: Den sammankopplingsenhet som finns i vardera änden av en koaxialkabelenhet. Det finns många vanliga typer av koaxialkontakter som: BNC, SMA, SMB, F, etc. Dielektrisk: Det isolerande materialet som separerar mittledaren och skärmningen. Elektromagnetisk störning (EMI): Elektrisk eller elektromagnetisk energi som stör elektriska signaler. Frekvens: Antalet gånger en periodisk åtgärd inträffar på en sekund. Mätt i Hertz. Impedans: Motståndet till flödet av växelström eller varierande ström. Mätt i ohm. Jack: Honkontakten innehåller vanligtvis ett mittuttag. Plugg: Hankontakten innehåller vanligtvis ett mittstift. RG/U: Symboler som används för att representera koaxialkabel som är byggd enligt amerikanska myndigheters specifikationer (R=Radio Frequency, G=Government, U=Universal Specification) Avskärmning: Konduktivt hölje tillverkat av trådar eller metallfolie som täcker dielektrikumet och mittledaren Twinaxial: En utlöpare från koaxialkablar. Två mittledare med en dielektrisk och flätad skärmning. VSWR (Voltage Standing Wave Ratio): Mängden reflekterad effekt uttryckt som ett förhållande (Ex. 1.25:1) VSWR ökar när frekvensen ökar.

STANDARD KABELTYPER
De flesta koaxialkablar har en karakteristisk impedans på antingen 50 eller 75 ohm. RF-industrin använder standardtypnamn för koaxialkablar. Den amerikanska militären använder formatet RG-# eller RG-#/U (troligen för "radiokvalitet, universal", men andra tolkningar finns). Till exempel:

Detaljerad jämförelse av typiska koaxialkablar

Ytterligare typer av koaxialkabel

Typ	Diam.	Böjning radie	Imp.	Vel.	Kg/100m	pF/m	10	14	28	50	100	144	435	1296	2400
Luftcell 7	7.3	25	50	0.83	7.2	74		3.4	3.7	4.8	6.6	7.9	14.0	26.1	38.0
Aircom Plus	10.8	55	50	0.85	15.0	84	0.9	__	__		3.3	4.5	8.2	14.5	23.0
H-2000 Flex	10.3	50	50	0.83	14.0	80		1.4	2.0	2.7	3.9	4.8	8.5	15.7	23.0
H-1000	10.3	75	50	0.83	14.0	80		1.4	2.0	2.7	3.9	4.8	8.5	15.7	23.0
H-500	9.8	75	50	0.81	13.5	82	1.3	__	__	2.9	4.1	__	9.3	16.8	24.5
H-100	9.8	__	50	0.84	__	80		__	__	__	4.5	__	__	__	__
H-43	9.8	100	75	0.85	9.1	52	1.2	__	__	2.5	3.7	__	8.0	14.3	23.7
LCF 12-50	16.2	70	50	?	22	?	0.67	__	< 1,17	__	2.16	< 3	< 4,7	< 9	< 13
LCF 58-50	21.4	90	50	?	37	?	0.5	__	< 0,88	__	1.64	< 2.2	< 3,5	< 7	< 10
LCF 78-50	28	120	50	?	53	?	0.35		< 0,62	__	1.15	< 1,6	< 2,5	< 5	< 7
RG-223	5.4	25	50	0.66	6.0	101		6.1	7.9	11.0	15.0	17.6	__	__	__
RG-213U	10.3	110	50	0.66	15.5	101	2.2		3.1	4.4	6.2	7.9	15.0	27.5	47.0
RG-174U	2.8	15	50	0.66	__	101	__	__			30.9	__	__	__	__
RG-59	6.15	30	75	0.66	5.7	67	__	__			12.0	__	25.0	33.6	__
RG-58CU	5.0	30	50	0.66	4.0	101	__	6.2	8.0	11.0	15.6	17.8	33.0	65.0	100.0
RG-58 andra	4.9	32	50	0.78	3.2	82	__	__	__	8.3	11.0	__	23.0	44.8	__
RG-11	10.3	50	75	0.66	13.9	67	__	__	__	4.6	6.9	__	18.0	30.0	__

Som du kan se är den vanliga RG-58 från Radio Shack INTE det bästa du kan göra och kommer att sänka din effektiva effekt! Använd den endast för korta körningar. Så vart tar all denna förlorade kraft vägen? Dess avleds som värme inuti kabeln. Med en 100W sändare kommer du redan att märka att din RG58 värms upp efter flera minuters drift, vilket definitivt inte är vad du vill ha.

BELDEN gör fantastiska lirkar i olika kvaliteter och med låga förluster (mätt i dB�s�decibel per 100m). 3dB förlust = 1/4 av din signalstyrka – antingen förlorad eller ökad. Se upp för korrekt impedans�RG-8 och RG-58 har 50 ohm. RG-59 och RG-6 (Low Loss Version av RG-59) har 75 Ohm. De flesta antenner är 50 ohm och så är de flesta sändare.
Köp inte mer än vad du behöver för att ta dig till din antenn på långa vägar och sminka inte några "jumpers" för att gå mellan din exciter, VSWR-mätare och din antenn eftersom allt du behöver göra är att skapa högre SWR och mer linjeförluster. Slutligen, använd inte billig TV-kabel!

Kolla upp våra butiker för bra koaxialkabel.

SÅ VAD ÄR DENNA SWR (VSWR) ALLA TALAR OM?
VSWR är ett mått på hur väl två enheter är impedansmatchade till varandra. Typisk radioutrustning är konstruerad för 50 ohm lastimpedans, så vi brukar använda 50 ohm kablar och bygga eller köpa antenner som är specificerade för 50 ohm. Medan de flesta kablar har en platt impedans över frekvensen (de mäter 50 ohm vid alla frekvenser som du sannolikt kommer att använda), är det samma inte sant för antennerna. En 1.0:1 VSWR är en perfekt matchning. Det betyder att belastningsimpedansen är exakt 50 ohm. En 2,0:1 VSWR erhålls när belastningsimpedansen är antingen 25 ohm eller 100 ohm. Eftersom de flesta sändare kommer att leverera full effekt med en belastning VSWR på upp till 2,0:1, anses detta värde vanligtvis vara gränsen för acceptabel drift. Många föredrar dock att hålla sin VSWR under det, men för alla praktiska ändamål är det onödigt att lägga tid eller pengar på att försöka komma mycket under en VSWR på 1,5:1. Fördelarna kommer att vara svåra att mäta och ännu svårare att lägga märke till. Å andra sidan ökar koaxialkabelförlusterna snabbt, för en given driftfrekvens, när antennens VSWR överstiger 2,0:1. Detta kan till och med, i vissa extrema fall, resultera i att koaxialkabeln brinner, även när man kör 100 W. Att använda en kabel av högre kvalitet kommer definitivt att förbättra saker, men även högkvalitativ koaxialkabel blir mycket förlustig när VSWR överstiger 3,0:1 vid högre HF-frekvenser (eller VHF och högre).

VANLIGA KONTAKTTYPER
"UHF"-kontakt: "UHF"-kontakten är det gamla standby-läget för industrin för frekvenser över 50 MHz (under andra världskriget ansågs 100 MHz som UHF). UHF-kontakten är i första hand en billig skruvtyp för alla ändamål som inte är riktigt 50 ohm. Därför används den främst under 300 MHz. Effekthanteringen för denna kontakt är 500 Watt till 300 MHz. Frekvensområdet är 0-300 MHz.

"N" kontakter: "N"-kontakter utvecklades på Bell Labs strax efter andra världskriget så det är en av de äldsta högpresterande koaxialkontakterna. Den har bra VSWR och låg förlust genom 11 GHz. Effekthanteringen för denna kontakt är 300 Watt till 1 GHz. Frekvensområdet är 0-11 GHz.

"BNC"-anslutare: "BNC"-kontakter har ett bajonettlåsgränssnitt som är lämpligt för användningar där många snabbkopplingar/bortkopplingsinsatser krävs. BNC-kontakt används till exempel i olika laboratorieinstrument och radioutrustning. BNC-kontakten har mycket lägre cutoff-frekvens och högre förlust än N-kontakten. BNC-kontakter är vanligtvis tillgängliga i versionerna 50 ohm och 75 ohm. Effekthanteringen av denna kontakt är 80 watt vid 1 GHz. Frekvensområdet är 0-4 GHz.

"TNC"-kontakter är en förbättrad version av BNC med ett gängat gränssnitt. Effekthanteringen av denna kontakt är 100 watt vid 1 GHz. Frekvensområdet är 0-11 GHz.

"SMA"-kontakt: "SMA" eller miniatyrkontakter blev tillgängliga i mitten av 1960-talet. De är i första hand konstruerade för halvstyva kablar med liten diameter (0,141 tum OD och mindre) med metallmantel. Effekthanteringen av denna kontakt är 100 watt vid 1 GHz. Frekvensområdet är 0-18 GHz.

"7-16 DIN"-kontakt: "7-16 DIN"-kontakter är nyligen utvecklade i Europa. Artikelnumret representerar storleken i metriska millimeter och DIN-specifikationer. Denna ganska dyra kontaktserie designades främst för högeffektapplikationer där många enheter är samlokaliserade (som cellulära poler). Effekthanteringen för denna kontakt är 2500 watt vid 1 GHz. Frekvensområdet är 0-7,5 GHz.

"F"-kontakt: "F"-kontakter designades i första hand för mycket låga applikationer med hög volym på 75 Ohm, mycket som TV och CATV. I denna kontakt blir koaxialkabelns mitttråd centrumledaren.

"IEC-antennkontakt": Detta är en mycket låg kostnad högvolym 75 ohm-kontakt som används för TV- och radioantennanslutningar runt om i Europa.
Ytterligare läsning här.

Kolla upp våra butiker för bra coax och kontakter.

Diskutera den här artikeln i vår Forum!